stort kliv

.. har jag tagit idag.
Och ändå så rullar vardagen på som vanligt.
Märkligt.

brasa

det där med att ha en sprakande brasa är otroligt välgörande för själen.
Lite som vågskvalp.
Eld och vatten.

Ljuvliga barnkroppar ligger i min säng och sover i väntan på att mamman ska komma och lägga sej.
Vi delar säng i natt, jag och mina flickor.
Det är bland det bästa som finns.
Lite som en brasa och vågskvalp.

Enkelt

Vem har sagt att livet är enkelt?
Har någon någonsin sagt att livet skulle vara enkelt?

Antagligen inte.

Om stigen blir krokig och full av rötter som man lätt snubblar över.. finns det någon då som tar emot?
Ibland är det svårt att hålla fast vid något man bestämt sej för.
Hjärnan gör volter och piruetter..
Hallå stigen med solstrålarna..?
Var är du?

Fokusera nu hjärnan, fokusera på happy thoughts.

Jag behöver se in i blicken som säger att allt är bra.

Ledig lördag..

för mej innebär det inga inbokade tider att passa.
..förutom äldsta dotterns ridning då..
men när den är avklarad så är det jag, soffan, virkningen, brasan.. kanske en dusch eller ett bad. God mat, kaffe, kanske en whisky framåt kvällen.
otroligt skönt.
Fina flickor som sällskap, lilla hunden och jag.
Underbart.

Livet..

.. när det inte blir som man tänkt sej, eller som man kunnat föreställa sej..
vad blir det då?
nått annat. nått större? nått mindre? nått annat?

ska man ta till höger eller vänster?
helt plötsligt så är det mitt beslut.
och jag tar ett litet kliv mot vänster. innan, före, gick jag åt höger. eller rakt fram.
nu viker jag av mot vänster.
genom talldungen. barr som sticks lite mot nakna fötter.
solen letar sej ner mellan grenarna, det är morgonsolen. med den klara, rena luften efter en natt med duggregn.
när jag kommit genom talldungen öppnar sej horisonten. blått, svalt, stilla hav.
en oändlighet som inte tar slut.
jag valde rätt väg tänker jag och smyger ut i den kalla sanden som snart kommer att ha värmts upp av solen. men än så länge är det tyst och svalt.
jag kan andas.
här finns ingen stig att följa, här får man gå som man vill.
jag vadar ut i det ljuvliga havet som stilla sveper in över stranden.
plockar upp en snäcka och gömmer den i min hand.
nu är det du och jag livet.

orosmoln..

dina ögon får ibland ett drag av oro.
din blick blir inåtvänd och funderande.
lilla tjej, som vill va stor.
du behöver inte va större än du är.
du behöver inte ta på dej ansvaret för mitt vuxna liv.
du får va liten.
du får vara orolig.
du får vara funderande.
men ett mammahjärta vill så gärna trösta och säga att allt kommer att bli bra.
men endel saker kommer att bli annorlunda nu.
lilla fina stora tjej.
mittemellan barn och tonåring.
jag älskar dej.

Sommarlängtan...

Think Happy Thoughts

...att tänka glada tankar är rätt lätt när solen skiner och det faktiskt känns som att det är lite vår i luften.
Fåglarna tävlar med varandra om att låta högst och vackrast. Solen gnistrar på is som sakta smälter.
Om jag jämför nu med hur det var för ett år sedan så var det nästan omöjligt att hitta glada tankar då, även om solen förstås tittade fram även då. Jag var sjukskriven, lessen, förvirrad, frustrerad i en enda röra av känslor.
Sen kom den lilla hunden in i mitt liv och livet blev genast mycket lättare och ljusare. Jag fick nåt att fokusera på, ta hand om och lägga tid på.. nåt som dessutom enbart gav mej total villkorslös kärlek tillbaka.
Kanske inte så underligt att nu, ett år senare, har jag en hund som är VÄLDIGT mammig och följer mej som en liten svans.
Det är hon och jag, i vått och torrt!

Förlåta..

idag har vi pratat om förlåtelse på jobbet. Om vikten av att förlåta och vad som händer om man inte förlåter eller blir förlåten.
B I T T E R H E T E N träder in. Och där vill man ju inte hamna.
Kan man förlåta allt, vill man förlåta allt, ska man förlåta allt?
Det är nog väldigt individuellt. 14-åringar är ganska svart-vita i sina åsikter men oxå väldigt kloka och eftertänksamma stundvis.
Idag har jag samtalat med 4 st ljuvliga 14-åringar. Om trasighet, förlåtelse och försoning.
Det var fint.

Det svåra...

Det svåra är inte att ta ett beslut. Det svåra är att inte värdera sitt eget beslut utifrån mottagarens reaktion.

Det finns olika sorters långa nätter..

Det finns nätter som är långa av ångestfyllda samtal, sen finns det nätter med fnissiga och konstiga samtal, inte mindre allvarliga, men av en helt annan karaktär.
Och det märkliga är hur fullständigt slutkörd man är på alla plan av en ångestfylld natt och hur fortsatt fnissig man kan vara efter en knasig natt..
I natt har jag haft en underlig natt med samtal om sånt som jag inte trodde att jag skulle diskutera. Någonsin. Uppfriskande och spännande.
Ny dag idag. Nytt liv.

Nu börjar det.

Tar ett steg.. går till höger.. eller vänster.. eller..hmmm

STEGET

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,

en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet

en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag ska gå.

Ett steg i sänder!

Sedan ett steg till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själ vill!

Jag måste få fråga mig själv vem jag är

och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: -Vänta en stund!

Idag vill jag följa min egen röst. Idag är ingens hund!

Ett steg i sänder!

Och sedan ett till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!


(Av Kent Andersson)