Inget man gör lätt och snabbt. Men ibland kanske man INTE borde dra ut på ett beslut så länge för när man väl har tagit det så känns det som en befrielse. Inte mindre sorgligt men totalt nödvändigt. Sen är det inget lätt beslut och inte det man helst hade önskat på nåt sätt.
När ett tillstånd av ständig ångest, stress, sömnproblem, huvudvärk, illamående m m som enbart beror på en osäkerhet över att inte veta.. då är det dax att göra något åt det. För att lixom överleva. Det får räcka med ångest nu. Jag släpper taget och börjar se mej om åt ett annat håll.
Jag måste börja leva och inte krampaktigt gå omkring med ångesttankar.
Och för första gången på länge gråter jag inte när jag tänker på hela situationen. Och det måste vara ett bra tecken.
