Ondskan kan aldrig vinna om inte godheten tystnar. Så sa någon klok person.
Jag har en tendens att ha ett uns katastrofberedskap och har en rätt så orolig känsla inför världsläget. Eller ett uns.. folk i min närhet skulle nog inte säga ett uns utan ett rejält lastbilsflak med katastrofberedskap. I alla lägen. Får jag ont i halsen så tänker jag att jag blir nog aldrig mer frisk. Alltså på riktigt.. aldrig. Får jag en inflammation i ett knä så tänker jag att jag förmodligen aldrig mer kommer kunna gå.
Till att Trump blir president och jag funderar allvarligt på att bunkra konservmat och flaskvatten och flytta ut till en stuga i skogen. Helst utan el och uppkoppling så att ingen kan hitta mej.
Vet inte var det kommer ifrån.
Detta är en ganska jobbig livshållning eftersom jag hela tiden går omkring och tänker att jag kommer bli sprängd i bitar om jag går igenom nordstan. Ni kan bara tänka er hur det är för mej att sätta mej på ett flyg. Jag har inget problem med höjden eller själva flygningen. Utan jag tänker mer att jag kommer flyga i luften.. alltså sprängas..
På något sätt lyckas jag ändå hålla detta i schack. Har ingen aning om hur.
Nånstans vet jag nog att det är i mitt huvud det sitter. Och egentligen krockar det här med hur jag lever. Har två gånger på rätt kort tid sagt upp mej från en fast tjänst för att bara kasta mej ut och pröva något helt, totalt nytt och främmande som inte är fast. Jag sätter mej i en kajak, klättrar upp för väggar och har skiljt mej. Fullständigt vansinniga val för en sån som jag som hela tiden tänker ut vilka sånger jag vill att folk ska sjunga på min begravning..
Jag är livrädd för ondska, livrädd för att kriget ska komma nära, livrädd för att Trump ska hinna förstöra vår jord på 4 år, livrädd för att jag ska skiljas från mina barn på ett eller annat sätt, livrädd för att Nicke ska upptäcka att jag är inte är världsbäst, livrädd för att våldet tar över i våra städer, livrädd för att galna människor får för stor plats i vår regering, livrädd för att homofober och rasister ska få makt och övertag.
Men någonstans vet jag att ondskan inte kan vinna om inte godheten tystnar någonstans vet jag att ljuset ALLTID hittar in där det finns en spricka. Och jag tror ju faktiskt på en god Gud som vill mitt bästa.
Så låt oss vara högljutt vänliga, högljutt kärleksfulla och högljutt omtänksamma. SÅ att ondskan inte får en enda chans att ens ta ett enda andetag.
