Lycka..

blå himmel.
klippor i solsken.
glada barn.
hundvalp i fönstret.
en killande hand i nacken.
fötter som möts i solsken.
sommarregn på het asfalt.
stora snöflingor i december.
ljudet att vatten mot en kajakpaddel.

en visshet om en framtid.
ett hopp om ett vi.
ett par ögon som ser och vet. alltihop.

lycka är väldigt relativt. inte nödvändigtvis motsatsen till olycka.
ibland är ensamheten den största lyckan.

uppbrottet - till motsats av ett vi, behöver inte betyda olycka.
bara en lite sorgligare väg än den man från början tänkt. men absolut inte lika med olycka.
uppbrottet kan snarare vara förutsättning för den framtida lyckan. för alla.
en nödvändighet. den utväg som i längden är bäst
för alla.

det blir sällan som tänkt fullt ut.
det blir något annat. ibland bättre, ibland sämre, ibland lika bra.

min väg tog en annan riktning än den jag började gå för 15 år sen.
inte på något sätt sämre. men en lite jobbig uppförsbacke som var lite bakhal ett tag.
men nu är jag uppe och kan titta ut. ovanifrån. och ser att det är ett fantastiskt landskap därnere.
jag vill gärna kasta mej ut. är inte rädd längre. modig har jag blivit av uppförsbackan, höjdrädd som jag är.
men jag låter inte rädslan ta över. jag tänker inte gömma mej bakom den.

jag stack inte huvet i sanden. jag tog inte bakvägen ut.
nu står jag här och tittar ut och längtar.

Hej Hej! här är jag. med bagage och allt. men det här är jag.