somna före 23

.. det gick visst sådär. svårt svårt svårt att komma till ro.
Jag vill men det blir inte riktigt som man tänkt sej alltid. En eftermiddag och kväll som kändes obeskrivligt lång. Scooby Doo på tvn, popcorn i skålen och Ellens virkning i händerna. När äntligen fina flickor låg i sina sängar kändes det som att kvällen varit flera veckor lång.


Nu är klockan 23:44 och jag borde VERKLIGEN släcka. Kom igen. You can do it.

Rakt in i kaklet

..väldigt underliga dygn som innehållit ytterligheter i mängd av både tårar, ilska, passion och skratt. Så där rakt ut. Åt alla håll. Jag är helt slut.
Gonatt.

sömnbrist

trots total sömnbrist under natten så känns det som att en kväll på stan med trevligt sällskap aldrig kunnat komma lägligare. Jag hoppas på att få skratta, äta god mat och försvinna ur ångestkoman för några timmar. Hoppas bara att jag kan hålla mej vaken.
I går skickades mina papper in om namnädringen. Jag kommer ALDRIG mer att byta namn. Jag tänker heta Jälmsjö tills jag dör.
Amen.

Ungefär..

då.. precis när man tänkte.. undrar om det jobbigaste och tråkigaste är över och förbi nu.. så...
fick man sej en liten käftsmäll igen. Tack tack.

Fina flickor

imorgon kommer pappan hem. Vet inte om jag är nåt sugen på att inte umgås med mina ljuvliga flickor på heltid..
Känns oerhört knepigt. Man vänjer sej lätt vid deras totala närvaro. Nog för att det ska bli alldeles underbart, roligt, skönt och festligt att gå på lokal på fredag.. men jag vill ha dom här jämt. P.U.N.K.T.

sovmorgon och pissväder

...borde få gå hand i hand. VILLE INTE gå upp idag!
Döttrarna ville inte heller lämna varma mysiga täcken. Trötta barn med obefintliga ögon gick i dvala till frukostbordet som saknade en prins.
Hunden fick tvingas ut för sin morgonpromenad. Huvudvärken var tung! NEJ man borde inte ha behövt gå upp idag. Fy.

Längtar efter gröna blad och ljumma vindar..

hundmöte

En helt ljuvlig promenad i 1 minusgrad och stoora snöflingor som föll tungt.
Doris hoppade och studsade, nosade, snifffade och frustade.. snööö.. det kommer hon nog inte ihåg i sitt tvååriga lilla liv.
Mitt i en sniff stannade hon upp och blev stel som en pinne. Lyfte höger framtass och fick korn på ... ALFONS! En stilig herre, kolsvart.. liten... någon form av terrier tror jag. Han hade piggnat till från sin hemska upplevelse av att äta råttgift för några veckor sedan.
Efter några snurr, volter, tvärinbromsningar och vändningar hit och dit.. lite sniff i rumpan.. jage.. och så tvärstopp igen.. gick vi åt varsitt håll Alfons matte och jag. Efter lite lock så valde Doris att följa med mej.
Vi fortsatte vår snöpromenad några meter för att dunsa in i Agnes. En Shih Tzu som är lika gammal som Doris bara lite brunare i teckningen.
Här blev det ungefär samma vändor hit och dit med tvära kasst och inbromsningar så snön sprutade.

Det är ett underligt fenomen, inte alls otrevligt.. det där att bara för att man delar ett intresse, i det här fallet; hund, så stannar man och pratar och ger varandra lite tips, frågar något man funderat på länge.. eller bara småpratar lite medans hundarna leker. Man går vidare med ett leende på läpparna och har fått ytterligare en person som man, när man nästa gång möter den, hejar på lite gladare och igenkännande. Tänk om man kunde göra så även utan hund.
Börjar man prata med en främmande människa man möter utan att ha en hund brevid sej eller ett barn i barnvagn så får man lätt en lite "hon-pratar-med-mej-undrar-vad-hon-vill-ha-av-mej-stämpel" eller "oj-va-konstig-hon-verkar-vara-stämpel"
Det är underligt.. att det är mer ok att vara trevlig och småprata om man har ett bihang i form av hund eller barn.
Jag tror att människor överlag skulle behöva prata med med varandra. Kända som okända..
Ger man någon sitt leende kan man nästan räkna med att få ett tillbaka. Håller man upp dörren för någon är chansen större att samma person i sin tur håller upp dörren för någon annan. Sånna beteenden smittar nämligen av sej.
Så här kommer en uppmaning. Ge någon ditt leende i morgon. Någon som kanske inte förtjänar det. Det kanske räddar den personens dag.

Good Luck!

Dagen efter..

.. en stormnatt.. är det lätt att känna sej rätt så trött.
Stormen Emil dundrade fram så det var närapå stört omöjligt att sova.
Nicke fick lägga sej på soffan för det blev nån sorts konstig vindficka just där mitt sovrumsfönster är och det lät som att huset/fönstret/takplåtar höll på att lossna, dras sönder och rivas mitt itu.
Läskigt. Nu verkar det bli en lugnare natt.
 .. än så länge allafall ska kanske tilläggas..

Exmaken kom iväg till Indien precis som planerat trots storm. I Pune, där han befinner sej är det 30 grader varmt och sol..

I går kväll hade jag en trevlig stund med mina barndomskamrater från småland. God mat och gamla minnen intogs och byttes. Men även nya erfarenheter och viktiga händelser diskuterades ivrigt. Trevligt!

Konstigt att vi inte träffas oftare än ca en gång om året..

Idag har det ätits lamm! Kött! Oj oj oj.. det trodde jag faktiskt inte att jag skulle få uppleva igen. På riktigt. Hade totalt gett upp hoppet om att få äta kött tillsammans med Nicke. Väldigt gott var det oxå. Kanske inte var sista gången ändå. Hoppas, hoppas, hoppas...

Nu är klockan som vanligt på tok för mycket och här ska lampan absolut släckas NU. På stört. Omedelbums!

Gonatt

ÄNTLIGEN

Min ekologiska mössa är färdig!!
Garnet/mössan som jag skrev om här tog sin lilla tid att göra!
Men nu är den äntligen färdig. Den blev precis så skön som jag anade! Och jag fick garn över som räcker till en halsduk tror jag!

Och så kan jag ju oxå äntligen visa upp min hemliga julklappsmössa som jag hann göra färdigt innan jul.

Den blev väldigt varm.. men fin. Och trots allt lagom. Jag var rädd att den skulle bli för liten!

Får hoppas på lite minusgrader så att den kan användas utan att riskera att bäraren blir alldeles genomsvettig..

Båda mössorna är hitte-på-mönster. Den randiga ska jag nog göra om fast med lite tunnare garn för den blev så himla fin! :-)

Godis

jag har inte ätit godis på väldigt länge. Så där köpt en påse till mej själv och ÄTIT.. Smakat nån bit då och då från döttrar och exman.. men inte ätit eget godis.
Det gör jag nu. Och det är JÄTTEGOTT.
Jag har 4 bitar kvar och börjar få separationsångest.
Jag har inte varit särskilt sugen på godis på länge. Undrar vad som gör att man helt plötsligt bara vill ha!?
Mmmm.

Idag har jag slängt, sorterat och stuvat undan julnoter. Oerhört skönt. Jag längtar efter gröna skott på björkar och vårkonserter. Konfirmationskåpor och midsommarkransar..

Fast först ska jag försöka befinna mej i nuet och njuta varje sek av min prins.

.. och nu... ÄR godiset slut.. FUCK!