hundmöte

En helt ljuvlig promenad i 1 minusgrad och stoora snöflingor som föll tungt.
Doris hoppade och studsade, nosade, snifffade och frustade.. snööö.. det kommer hon nog inte ihåg i sitt tvååriga lilla liv.
Mitt i en sniff stannade hon upp och blev stel som en pinne. Lyfte höger framtass och fick korn på ... ALFONS! En stilig herre, kolsvart.. liten... någon form av terrier tror jag. Han hade piggnat till från sin hemska upplevelse av att äta råttgift för några veckor sedan.
Efter några snurr, volter, tvärinbromsningar och vändningar hit och dit.. lite sniff i rumpan.. jage.. och så tvärstopp igen.. gick vi åt varsitt håll Alfons matte och jag. Efter lite lock så valde Doris att följa med mej.
Vi fortsatte vår snöpromenad några meter för att dunsa in i Agnes. En Shih Tzu som är lika gammal som Doris bara lite brunare i teckningen.
Här blev det ungefär samma vändor hit och dit med tvära kasst och inbromsningar så snön sprutade.

Det är ett underligt fenomen, inte alls otrevligt.. det där att bara för att man delar ett intresse, i det här fallet; hund, så stannar man och pratar och ger varandra lite tips, frågar något man funderat på länge.. eller bara småpratar lite medans hundarna leker. Man går vidare med ett leende på läpparna och har fått ytterligare en person som man, när man nästa gång möter den, hejar på lite gladare och igenkännande. Tänk om man kunde göra så även utan hund.
Börjar man prata med en främmande människa man möter utan att ha en hund brevid sej eller ett barn i barnvagn så får man lätt en lite "hon-pratar-med-mej-undrar-vad-hon-vill-ha-av-mej-stämpel" eller "oj-va-konstig-hon-verkar-vara-stämpel"
Det är underligt.. att det är mer ok att vara trevlig och småprata om man har ett bihang i form av hund eller barn.
Jag tror att människor överlag skulle behöva prata med med varandra. Kända som okända..
Ger man någon sitt leende kan man nästan räkna med att få ett tillbaka. Håller man upp dörren för någon är chansen större att samma person i sin tur håller upp dörren för någon annan. Sånna beteenden smittar nämligen av sej.
Så här kommer en uppmaning. Ge någon ditt leende i morgon. Någon som kanske inte förtjänar det. Det kanske räddar den personens dag.

Good Luck!