..så känns det. som att någon sparkat undan fötterna på mej.
IGEN står jag där med att vara tvungen att ta ett minst sagt omvälvande beslut.
Jag är så trött på det. Jag önskar mej en längre period av lugn och ro, flow, tristess.. kalla det vad du vill.. en period där det INTE BEHÖVER HÄNDA SÅ FÖRBANNAT MYCKET HELA TIDEN!!! Ursäkta att jag skriker men jag är verkligen trött på det här nu! Jag vill inte behöva bestämma en massa saker, inte ta beslut som är så totalt avgörande och vill inte va med om fler separationer.
..och så längtar jag efter blåsippor, solglasögon och pussar i solen.
Plockar fram stickningen, sätter på favolåten och tänder lite ljus. Pausar mina tankar en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar