Evighet och egen brygga.

Var på jobbet och vände efter några timmar i dag. Kände redan i går att jag mådde konstigt. Efter ett äldreboende nu på förmiddagen så fick jag åka hem med dunkande huvudvärk och allmänt konstig känsla i kroppen.
I fredags hjälpte vi Nickes pappa och flytta. Han och hans sambo har köpt ett fantastiskt hus med ännu mer fantastiskt läge.
Men 200 flyttkartonger och möbler från 6 rum och kök känns i kroppen och dessutom har vi vår egna flytt med allt vad det innebär, inte minst i känslor.

Alltså den här utsikten från balkongen, med öronbedövande fågelkvitter och 4000 kvadratmeter naturtomt... Finfint!

Och med egen brygga.. eller vad man nu ska kalla det.. spång kanske.. 

Den behöver viss restaurering.. :-)

Hemma så packar, packar och packar vi.. man vill lixom bara ha det här överstökat nu. Är trött på allt som den här flytten innebär.. i känslor alltså. Vi har ju bestämt detta sedan februari och nu är det juli. Jag vill vara på plats. Få tillgång till min trädgård som jag längtat efter i drygt två år. Sätta kofoten i väggar som ska flyttas och andas ut i vårt efterlängtade och älskade hus! Det blir en fantastisk upprättelse och terapi för mig att få göra fint.

Doris tycker att det är märkligt med lådor överallt och visar tydligt att hon känner sej orolig när vi springer upp och ner, in och ut med lådor och grejer. Två lass har redan gått till garaget där allt ska stå under helgen då vi är bostadslösa.

 

I min "substitut-trädgård" innergården håller vinbären som bäst på att mogna. Förra året plockade döttrarna av i princip varende ett innan jag hann stoppa dom ..  Hahahha! 

Nästa torsdag, den 11e flyttar vi ut, den 12e kommer städfirman och den 15e flyttar vi in. Inte långt kvar men det känns som en evighet just nu.

...kan tillägga en viktig sak här.. den 11e går jag på S E M E S T E R.

Hurra.