Den 5 juli var jag på tjejmiddag hos Paula med god mat och sällskap i världsklass.
I går när jag nattade yngsta dottern insåg jag vilken otrolig lyx och ynnest det är att kunna natta mina älskade barn i vårt fina hus. Det var verkligen inte på något sätt självklart för ett år sedan att det skulle kunna bli så. För ett år sedan hade inte ens tanken snuddat. Vi tittade på lägenhet och drömde om något större. Nu sitter jag här 7, 5 vecka efter flyttdagen i ett otroligt fint och renoverat hus. Som faktiskt inte alls påminner mej om alla tusen ångestnätter jag tillbringat här innan. Sömnlösa nätter med hopplösa tårar och migränanfall, frustration över att ryggen brevid mej aldrig förstått, alltid somnat snarkande och lämnat mej i ensamhet med saknad av beröring och förståelse.
Jag behöver aldrig, aldrig någonsin ha det så. Det finns ingen som vänder ryggen till utan en som säger -Kom! och låter mej somna nära, på en fräknig axel.
Jag har idag fått samma fråga två gånger på jobbet, från två olika håll. Hur känns det då? Är det inte knepigt att va tillbaka?
Nej, jag är ju inte tillbaka. DET hade varit konstigt, knepigt och förfärligt. Såklart. Att vara tillbaka.
Men jag är ju inte tillbaka. Det finns inget här som är ångestframkallande. Det är rent, fint, städat utan ansträngning. Bara något vi automatiskt gör. Bara en sån sak..
Det ser inte ut som innan och framförallt så bor vi här; Nicke, jag, tjejer, hund, kaniner, hamstrar. Kompisar kommer och går, äter middag, sover över. Det är ju bara härligt alltihop.
Så, nu har jag äntligen fått det sagt. Jag är inte tillbaka. VI är här. Med så mycket kärlek, passion, omsorg, beröring, bekräftelse, harmoni och närhet det bara går.
Jag förstår att för många andra kan den här lösningen tyckas märklig och konstig men hade den känts konstig och märklig för oss hade vi inte gjort det! Det kan jag lova.
Nej, det är en sån ynnest och lyx att få va här tillsammans och jag är ödmjukt tacksam till livet som hade den här guldkanten att erbjuda mej.
Nu ska jag snart lägga mej på en axel och drömma om kattungar.. för det är nog det enda som fattas just nu.. en liten kattunge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar