Livet på förskolan.. och lugg!

..eller dagiset som jag får bita mej i tungan för att inte säga.. VARJE gång..
Det triggar tydligen utbildade f ö r s k o l e p e d a g o g e r att man säger DAGIS istället för förskola.

Jag lägger ingen som helst värdering i orden vilket dom utbildade tydligen gör. För mej handlar det om att hålla isär förskola och förskoleklass. Dagis är ett fint ord och borde verkligen inte behövt få en negativ klang av dom här utbildade..
Alla barn och föräldrar säger ändå dagis.. och barnen älskar ju sitt dagis och det är väl det allt borde handla om.
På min avdelning är barnen 1-3 år. Jag har varit där i snart 3 veckor och den pedagogiska verksamheten består i "Man får inte puttas", "Här pratar vi med snäll röst", "Använd skeden", "Kan du hjälpa mej tack" (istället för att bara gnälla rakt ut..) Byta ca 8-12 bajsblöjor per dag. Klär på och av 13 st geléarmar och ben som är fullständigt osamarbetsvilliga och ofokuserade på vad som sker just nu.

Det märkliga i det hela är att det är rätt så roligt. Inte ett Kyrie så långt ögat når, förutom mitt eget tysta Kyrie i o f s på eftermiddagarna när mina kramar och tröstande ord inte räcker för trötta små barn som borde fått gått hem för länge sen.. Att jobba jättemycket när man väl jobbar och va helt ledig från jobbet när man stänger dörren och går hem är en ovan och väldigt skön och befriande känsla.

Ibland saknar jag mitt kontor med en dörr jag kan stänga där jag får vara ifred och själv en stund.. eller min dator och mitt älskade elpiano.. men å andra sidan är det såå mycket som jag behöver pausa ifrån så just nu njuter jag varje minut jag får ligga på bilmattan och köra runt med en traktor med Sixten eller när jag läser Storm-Stina för 5e gången och Leo ändå säger "en gång till" när jag slår igen boken och säger sluuut. Eller när Signe skrattar så hon kluckar när vi sjunger Olle-Bolle och jag skojskrämmer henne med ett BUUUUUUH och killar henne på magen. Eller lille goe Karl som har adopterat mej som sin bästa fröken. Han pekar på mej med sitt lilla finger och säger "Pappa".. 15 månader och det mesta är fortfarande bara roligt och spännande.

Just nu är det här perfekt. Och det känns rätt så skönt att inte riktigt veta vad som händer om 1,5 år.

I söndags var jag hemma hos min fina vän sedan många år; Lena, för att få mitt hår klippt. Har ju ganksa långt hår nu och har lite grann tröttnat på mitt utseende att lixom inte ha en frisyr.. bara en massa hår som hänger, som jag oftast inte gör nåt annat med än att sätta upp i en tofs..
Så sagt och gjort!! Jag klippte, eller Lena då.. L U G G!! Har försökt det några gånger och allltid ångrat mej. Det funkar inte med min konstiga virvel jag har. Men nu kom jag på att jag ju kan ha en lugg som från början är sne så spelar det ju ingen roll med virveln! Otroligt smart och jag blev nöjd. Det känns ovant att ha en frisyr som inte nödvändigtvis behöver vara kort för att kännas rolig.

identitet i ett namn..

Idag är det två år sedan jag i desperation skickade in dokument som gjorde att jag tog bort ett efternamn.
Ville inte höra ihop, va förknippad, ha samröre.
Kommer aldrig ändra mitt efternamn igen.
Även om jag mer än gärna vill höra ihop, va förknippad och ha samröre.
Men inte genom ett namn.

Har fortfarande inte fått in kombinationen av bokstäverna i fingrarna på ett tangentbord. Det går fortfarande snabbare att skriva mitt förra efternamn än mitt nuvarande.
Det finns fortfarande människor som inte riktigt vet vem jag är när jag presenterar mej i telefon med mitt nuvarande efternamn. Men ju längre tiden går desto vanligare blir det.

Och jag gillar't.

Jälmsjö.

Två år. Jubileum.

influensa..

...undrar om jag var en av dom första i sverige som fick influensa på den här sidan av nyår?..
Jobbade två dagar på nya jobbet.. Första dagen var planeringsdag samt en heleftermiddag-kväll på St Jörgen SPA.
Helt ljuvligt.

DOCK.. satte förmodligen värmen där igång nåt i min kropp för dagen därpå sen; när det var vanligt jobb i barngruppen, så kände jag mej frusen (det är iofs den kallaste, rent temperaturmässigt, arbetsplats jag någonsin haft) och kände det skava lite i halsen. När jag kom hem rasade jag totalt och det slutade med att jag låg och skakade i sängen med hög feber och helt vansinnigt halsont.

Så det blev till att sjukskriva sej.. Efter två dagar. :-( Torsdagen och fredagen kan man nog säga att jag sov, grät, och försökte svälja en ipren och två alvedon i full dos över hela dygnet.
Lördag och söndag kunde jag sitta upp i soffan allafall. Mån, tis och idag har varit som en enda lång uppförsbacke att sakta med säkert komma tillbaka till livet.

Men igår var jag en sväng på jobbet på eftermiddagen för planering inför vårterminen. Man kan säga att det är V Ä L D I G T stor skillnad på hur en planeringsdag går till på nya jobbet och i Svenska kyrkans regi.. Där man har snygga powerpointar, tjocka uppkopierade häften i färg med strategier, modeller, exellark, provtänk, handlingsplaner m m.. Mot att sitta på ministolar fundera över vilka sånger, ramsor, sagor man kan anv sej av i Vinter-temat, vilken dag man börjar gå på skogspromenad med 3åringarna och hur länge ska Viktor egentligen sova på vilan.

Det där med ministolar.. det kommer ta knäcken på min rygg.

Men jag tror att det blir bra. Bara jag kommer in i rutinerna, lär känna barnen och det får bli en vardag att åka över motorvägen in i nästa kommun och jobba. Just nu känns det mest förvirrat och otroligt intensivt.
Men i morgon ska jag åka dit och hoppas att jag får hålla mej frisk så jag får en chans att faktiskt komma in i arbetet.

Innan jag blev sjuk så stickade jag färdigt Nickes halsduk som jag började på för något år sedan eller så.. Jag har påbörjat projektet: Sticka-färdigt-alla-ofärdiga-arbeten-i-lådan. Så nu har jag gjort klart Ellens halsduk och Nickes halsduk som bara legat och väntat..

I fredags fick Doris äntligen klippa sej!! Det var efterlängtat. Tovor och trassel, svårt att se, päls i munnen.. Men så här fin blev hon!

FÖRE:

 EFTER:

Idag skiner solen och man kan faktiskt se en blå himmel mellan molnen! Fantastiskt! 

mitemellanjobb, between jobs..

..sköna dagar med Ellen, äldsta dottern är på nyårsläger i Trysil och åker skidor.
Ellen och jag softar, går ut med hunden, matar grannens kaniner, äter god mat, spelar piano, gosar, tittar på film, virkar.. allt sånt där som hör lata dagar till.

Igår hade vi översovningskompis och gjorde surdegspizza. Göttans!

Ikväll är jag ensam hemma. Ellen har åkt till pappan och Nicke repar Lerumsrevy på teatern ..vilket då och då resulterar i lite hemmaövning.. häromdan var det dragspel! Tjusig underhållning vid middagsbordet!

Men ikväll är jag ensam. Tänkte verkligen att jag skulle göra en kopp thé och sätta på TVn ikväll för ovanlighetens skull.. efter att ha kollat in tv.nu insåg jag snabbt att det absolut inte fanns någonting som lockade tillräckligt mycket för att använda min tid till.. Så det blev en kopp thé, en film på netflix och datorn i knät.

Trots att det är den 2 januari så smäller nyårsraketer fortfarande utanför dörren. Väldigt tröttsamt när man har en skotträdd hund. Hon vill knappt gå ut över huvudtaget och stryker livrädd längs marken med svansen mellan benen :-( Så fort det smäller ute så gömmer hon sej i första bästa krypin garderober, bakom blomkrukor, under sängen..

Fr o m igår är jag tjänstledig. Så i en vecka är jag helt ledig. Börjar nya jobbet på tisdag. Konstigt det där.. att kasta sej i nåt man inte vet nåt om.. och så ska man spendera mer tid där än hemma.
Men just nu är jag alltså mittemellanjobb. Ett behagligt tillstånd. Inget ansvar, inga förpliktelser, inga tider att passa. Utmärkt!

Imorgon är det ännu en helt ledig dag.. undrar vad jag ska hitta på då..

Hepp!