onsdag 29 januari 2014

Livet på förskolan.. och lugg!

..eller dagiset som jag får bita mej i tungan för att inte säga.. VARJE gång..
Det triggar tydligen utbildade f ö r s k o l e p e d a g o g e r att man säger DAGIS istället för förskola.

Jag lägger ingen som helst värdering i orden vilket dom utbildade tydligen gör. För mej handlar det om att hålla isär förskola och förskoleklass. Dagis är ett fint ord och borde verkligen inte behövt få en negativ klang av dom här utbildade..
Alla barn och föräldrar säger ändå dagis.. och barnen älskar ju sitt dagis och det är väl det allt borde handla om.
På min avdelning är barnen 1-3 år. Jag har varit där i snart 3 veckor och den pedagogiska verksamheten består i "Man får inte puttas", "Här pratar vi med snäll röst", "Använd skeden", "Kan du hjälpa mej tack" (istället för att bara gnälla rakt ut..) Byta ca 8-12 bajsblöjor per dag. Klär på och av 13 st geléarmar och ben som är fullständigt osamarbetsvilliga och ofokuserade på vad som sker just nu.

Det märkliga i det hela är att det är rätt så roligt. Inte ett Kyrie så långt ögat når, förutom mitt eget tysta Kyrie i o f s på eftermiddagarna när mina kramar och tröstande ord inte räcker för trötta små barn som borde fått gått hem för länge sen.. Att jobba jättemycket när man väl jobbar och va helt ledig från jobbet när man stänger dörren och går hem är en ovan och väldigt skön och befriande känsla.

Ibland saknar jag mitt kontor med en dörr jag kan stänga där jag får vara ifred och själv en stund.. eller min dator och mitt älskade elpiano.. men å andra sidan är det såå mycket som jag behöver pausa ifrån så just nu njuter jag varje minut jag får ligga på bilmattan och köra runt med en traktor med Sixten eller när jag läser Storm-Stina för 5e gången och Leo ändå säger "en gång till" när jag slår igen boken och säger sluuut. Eller när Signe skrattar så hon kluckar när vi sjunger Olle-Bolle och jag skojskrämmer henne med ett BUUUUUUH och killar henne på magen. Eller lille goe Karl som har adopterat mej som sin bästa fröken. Han pekar på mej med sitt lilla finger och säger "Pappa".. 15 månader och det mesta är fortfarande bara roligt och spännande.

Just nu är det här perfekt. Och det känns rätt så skönt att inte riktigt veta vad som händer om 1,5 år.

I söndags var jag hemma hos min fina vän sedan många år; Lena, för att få mitt hår klippt. Har ju ganksa långt hår nu och har lite grann tröttnat på mitt utseende att lixom inte ha en frisyr.. bara en massa hår som hänger, som jag oftast inte gör nåt annat med än att sätta upp i en tofs..
Så sagt och gjort!! Jag klippte, eller Lena då.. L U G G!! Har försökt det några gånger och allltid ångrat mej. Det funkar inte med min konstiga virvel jag har. Men nu kom jag på att jag ju kan ha en lugg som från början är sne så spelar det ju ingen roll med virveln! Otroligt smart och jag blev nöjd. Det känns ovant att ha en frisyr som inte nödvändigtvis behöver vara kort för att kännas rolig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar