Tuff dag var det igår, ensam i feberdimma skulle jag både försöka få i mej mat, rasta hund och dricka vatten.
Vet inte vilket som var svårast.. men när jag upptäckte att mina alvedon var slut höll jag på att bryta ihop. Ringde över till snälla William som kom över med 6 st ipren vilket räddade både kvällen och natten. När det är FÖR jobbigt att bara sitta upp och sticka så är det lite av en prövning att få ut en hund 4 gånger. Som tur var fanns det en lunchlåda i kylen som jag kunde, efter att ha tajmat med värktabletter, äta.
Men tack vare iprenen så fick jag faktiskt sova i natt. Oerhört tacksam för det! Vaknade kl 7 och var inte riktigt lika askass som igår. Bara nästan. Efter lite nässprejpuffar, ipren och ett glas vatten orkade jag pallra mej upp och gå ut med en jättekissnödig hund. Bara att kunna dricka kaffe idag är ju faktiskt ett stort framsteg i min sabla influensa.. men idag är jag yr på nåt konstigt sätt.
Fick världens vårfeeling ute. Lät som tusen kvittrande fåglar i varenda träd och det varken blåste, regnade eller var svinkallt.
När Dojjan gjor det hon skulle tittade jag lite i rabatterna och såg att;
Jääi det finns alltså lite hopp om vår!! Längtar efter att kunna sitta ute på altanen och dricka kaffe!
Längtar efter att kunna cykla till jobbet, efter fundera på riktigt hur trädgården ska se ut. Snart snart snart.. men först ska jag bli frisk.
Nu längtar vi efter Nicke som kommer hem från sin kurs ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar