onsdag 12 december 2018

Ett år..

..det är ett år sedan jag skrev något här senast.
Har tänkt tanken några gånger men något annat kom alltid i mellan. Något viktigare, roligare, mer bråttom, tråkigare, något måste.. något annat.

Det ärden 12 december 2018, min första kväll hemma utan måsten, jobb, skjutsning på nån månad skulle jag tippa.

Skulle kunna städa, ta fram julpynt, baka eller något annat som skulle kunna göras men jag tänker inte göra det. Har lagt in en tvätt och det får vara det som händer denna kväll.

Tanken på att jag inte behöver göra något är svindlande. Ingen som kräver min uppmärksamhet.

Den lilla hunden är lite besviken dock att jag inte ens vill leka med henne. Får se om det ändrar sig och jag får lite leklust under kvällens gång.

Jag känner mej oftast som en rätt dålig mamma i december. Fönstren skyltar med sin brist på stakar och stjärnor. Tomtarna ligger ofta kvar i lådan och julgardiner är det absolut inte tal om.
Jag är inte riktigt som andra mammor i december som bakar och fejar. I december avlöser ofta konserter och luciatåg varandra på löpande band och jag har inte haft partners som direkt varit drivande i julpyntsfrågan.
Många år har jag haft en stilla undran över om man verkligen måste ha gran.. den ska ju ändå snart slängas ut..

Jag älskar egentligen julen och saknar mina barndoms jular med välstrukna julgardiner, handsydda juldukar, tomtar på samma plats varje år och en ståtlig gran med flaggor, röda kulor, vita stjärnor och om mamma var riktigt på wild and crazy så var det också glitter på grenarna. Dock inte varje år. Nån måtta fick det va på tokerier.

Men själv känner jag mej som en rätt dålig mamma i december.
Jag har ingen ork över när fokuset på julkonserter, texter, luciastämmor och julfestgig är över. Då skulle jag vilja komma hem till mammas julkök som doftar pepparkakor, knäck och mintkyssar. Jag vill sätta mig vid kakelugnen och knäcka nötter och dricka glögg.
Jag vill luta mig tillbaka och andas in julfrid, precis så som den ska vara och alltid har varit. Jag vill lyssna till pappa som läser julevangeliet och äta mig proppmätt på clementiner.
Jag behöver en mamma att komma hem till där allt är som det brukar.
Men.. det är ju omöjligt så jag sjunger på.. och kanske kommer det upp någon gran.. kanske inte.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar