ojojoj.. tror inte att jag behöver så många händelser, känslor, berg-och-dal-banor på några decennier..
1 januari 2011 var en heelt fantastisk dag. Gnistrande iskalla minusgrader, strålande sol och promenad vid havet.
Kändes konstigt och jobbigt och skönt på en och samma gång..
Den primära anledningen var eg att jag var sjukskriven för min arm och inte skulle kunna åka skidor. Men eftersom det var precis i samma veva vi bestämde oss för att separera så blev den en välbehövlig tankepaus.
Det var obeskrivligt mycket snö i vårt land förra året. Och den låg dessutom väldigt länge.
Vackert och kallt.
Många, långa, kalla, gnistrande, snöiga promenader med Doris blev det som fyllde 1 år den 13 februari.
I mars fyller jag år och detta firades lite smått med de närmsta vännerna.. På min födelsedag skrev jag dessutom kontrakt för min trea.. snacka om födelsedagspresent. En annan ofattbar födelsepresent detta år var en resa till Istanbul.. galet!
I mars spelades en galen krogshow på Schlätta som sent ska glömmas.
April bjöd på en alldeles underbar helg på Tjörn. Långa promenader med termos och kamera. God mat och brasa på kvällarna.
Den 29 april fick jag dessutom tillträde till min lägenhet.
I maj fick jag äran att kvittera ut min födelsedagspresent.. En långhelg i Istanbul.
Magisk stad, fantastisk mat, det bästa resesällskapet..
Konstig juni.. som jag helst inte vill tänka på. Någonsin mer. Ändå jagar mardrömmarna mej fortfarande på nätterna. Midsommarplaner som ställdes in och gjordes om i rask följd.
Juli och augusti var långledighetens tid. Inte mindre än 7 veckors semester hade jag.
En grym vecka i porsche i Österlen med bagarn, En tripp till Legoland med familjen, några dagar på Gotland, några i Småland. Många korgar med svamp plockades och lite sol och hav avnjöts. En hel del renoverande och grejande i lägenheten. Och framför allt handlade sommaren mycket om att försöka hitta nån sorts vardag mitt i allt kaos från djupaste smärta och tårar till råsaskimrande lyckofluff..
Hösten har varit en lång och seg uppförsbacke tycker jag.. svårt att hitta rutiner, balans på jobb, barn, kompisar, bagare.. Känner mej oerhört sliten rent känslomässigt.. Räcker knappt till nånstans.. eller lite överallt.. samtidigt som livet är rätt så bra allt som oftast och rätt så ofta är det väldigt bra!
Men det är väl så med livet helt enkelt.. att visste man vad som väntade så skulle man dra täcket över sej ibland och strunta i att gå ut och andra dagar skulle inte kunna komma fort nog..
Men nu känns det ändå som att vi hittat nån sorts vardag som funkar.
Flickor som frågar och längtar efter bagarn! Bara det gör ju att man skulle kunna studsa upp och göra en frivolt av glädje!
På lördag julafton. Men först mysfredag. Det ser jag fram emot.
du är finast. och klär i Porsche. <3
SvaraRadera