En dag som från början var rätt så trist med långa jobbmöten och mycket ord som swischar förbi ett trött öra som för länge sedan tappat fokus.
En dag som bar med sej sorgen från dagen innan med förhoppningen att faktiskt ändå bli firad av barnen och deras far. Mors Dag. Kan tyckas ett kommersiellt jippo om man inte ser värdet och glädjen i att få fira och kalasa. Jag älskar att fira och uppmärksamma och kan inte sticka under stol med att jag älskar att bli firad. Behöver inte på något sätt vara flådigt och dyrt. Det är inte det som är poängen. Nej, att då och då, mitt i vardagen få ställa till med fest och guldkanta dagen lite extra. Att visa att man uppskattar dom man tycker om.
Men så tänkte inte mina barns pappa. Jag måste nog försöka vänja mig av att tro att det någonsin kommer bli så som vi tänkte när vi skilde oss. Det där med att fortsätta vara en familj, göra "familjiga" saker trots att vi inte bor ihop. Att hålla fast vid traditioner vi tyckte var viktiga. Det är väldigt svårt för mig att inse att vi inte tänker lika här. Att för mig hade det varit självklart att fira pappan på Fars Dag även om barnen den dagen varit hos mig. Kanske ännu viktigare just då. MÅSTE försöka få in detta i min hjärna eftersom det gör mig så obeskrivligt lessen varje gång det händer.
Desto festligare blev det idag. :-)
Efter jobbet hämtade jag yngsta dottern, mötte upp den äldre hemma och började eftermiddagen med att åka till klätterklippan och plocka liljekonvaljer!
Fullkomligt ljuvligt!
Till att sen komma hem och blir förvisad från köket med orden "Nu ska du slappa!"
Sagt och gjort. Jag la mej i sängen.
Till saken denna dag hör det att det är den 27 maj.. vilket betyder att idag har älskade Nicke och jag hängt ihop i två år!
Så mitt i allt slappande kommer han hem med blommor och present! Höll på att svimma där mitt i allt slappande..
Så den här dagen gick ju inte av för hackor minsann!
