Längtan, ovisshet och blockflöjtskonserter

.. nu längtar vi. Längtar efter att packa upp saknade saker, längtar efter vinbärsbuskar, magnolia, markplan, få fixa; göra till vårt, efter altankvällar, efter närhet till skog.. Längtar också efter Toscana, goda viner, kullerstenslagda gränder och lediga dagar.

Ska försöka leva här och nu men det är svårt när det finns så mycket härligt att längta till. Dessutom ett här och nu som jag inte riktigt vill vara med om med en arbetledare som inom några veckor försvinner. Sen är det bara ett svart hål. Jag har förträngt allt vad jag kunnat. Men nu har det landat i mej; om två veckor är ovissheten om framtiden på jobbet total. Känns fruktansvärt jobbigt och jag får lite svårt att andas när det kryper inpå mej. Har väldigt svårt att känna någon sorts tilltro att något nytt och bra kommer hända.
Det känns som att bli lämnad ensam i någon sorts ingenmansland där den som är starkast och mest högljudd vinner.

...och så blockflöjtskonserter.. sånt där som får mej att stanna upp och faktiskt för 45 minuter vara precis här och nu, ingen annanstans.