V Ä L D I G T märkligt. Jag förstår det inte alls. Är det så att det sitter så djupt i maggropen, ryggmärgen, hjärnbarken, spinalvätskan. Hela kroppen reagerar och jag mår illa.
Det är så märkligt. Kommer det alltid att vara så. Jag vet och känner både i hjärta och hjärna att jag inte vill va den som blir vald. Men jag ville det, för hundra år sedan. Då, när jag inte ens kunde sätta ord på vad det var som inte var bra. I efterhand har jag förstått att det handlade om att inte känna sig vald, prioriterad och efterlängtad.
Men nu, jag längtar ju så det värker efter min prins och själsvän, han som längtar efter mig och som låter mig veta det. Men ändå så reagerar kroppen. Väldigt tröttande och irriterande. Hur stänger man av?
Den frågan får förmodligen hänga i luften ett tag till..
Helgen har vi tillbringat i småland, jag, tjejerna, jossan och doris.
Supermysigt, strålande försommarväder och virkandes mormorsrutor! Jag har äntligen lärt mig detta fina hantverk. Oj, va här ska virkas!
Det var såklart inte så svårt som jag trodde..
Först en ring med luftmaskor 6 st
sedan tre stolpar och två luftmaskor x 4 i ringen med de 6 luftmaskorna
sätt ihop detta varv med några smygmaskor
och så fortsätt på nästa varv med 3 stolpar i varje mellanrum förutom i hörnen där man gör 2x3 stolpar med 1 eller 2 luftmaskor i mellan
och så byt färg på garnet i den takt du själv önskar..
Här grått, svart och vitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar