Konstig 1a advent blev det. Fin och sorglig. Min sista Aspenmässa på väldigt länge.
Barn, ljus och körsång. Precis som det ska va, men med ett stort vemod.
Det kommer inte bli vad det varit på så många plan. Och då är det nog bättre att lämna än att stånga huvet i väggen. Ikväll har vi avslutning med kören för terminen och på torsdag med barnkörer och alla ungdomar.
När jag tänker på det som händer om några veckor så känner jag mej, just idag, lättad. Jag behöver inte bära ansvaret längre. Jag behöver inte va det som upprätthåller allt det fina vi byggt upp. Men stolthet kan jag lämna över och behöver inte ta ansvar för vad det blir. Det vi gjort är väldigt fint och stort och viktigt. Om inte det får leva vidare så kan jag ändå inte rädda situationen själv och det måste jag inse.
I fredags hade vi vårt inflyttningskalas. Något sent kanske med väldigt fint och trevligt. Glögg, sillmacka, julmust, knäck, nötter, clementiner, pepparkakor, brasa och julmusik.
Många fina vänner och bästa lilla familjen.
I lördags var det äntligen dax för Ellens efterlängtade cirkusuppvisning. Det gick förstås alldeles strålande! :-)
Så allt som allt en händelserik, fin, rolig, stämningsfull och sorglig helg. Allt får plats. Inte så konstigt att jag är trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar