I lördags fyllde hon år.
Min mamma. 78 år. Alldeles för lite för ett liv som inte längre andas.
Jag behöver dej. Behöver höra att allt blir bra. Att jag ska tänka på kattungar när jag opererar mitt knä.
Håller inne tårar.
Det gör ont. Ont i knä och hjärta.
Tittar i brevlådan efter vykortet med den obligatoriska kattungen och texten som börjar med "Lilla gumman.."
Det kommer inget kort.
Har fortfarande ont.
Ändå vet jag att du håller ett öga på mej. Du ger mej vackra solnedgångar och sprakande höstfärger.
Men det är vykortet jag saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar