..börjar snart våga hoppas lite på riktigt.
Jag har under det senaste året blivit totalt nockad till golvet några gånger för mycket för att våga tro att det faktiskt kommer att bli som vi önskar. Men jag vågar ändå faktiskt BÖRJA hoppas lite.
Det här, när stora och viktiga saker hänger i luften, är bland det jobbigaste jag vet. När man anar en riktning men inget är klappat och klart.. det är jobbigt för ullafaderulla. Men ett stort steg på vägen är vi i alla fall.
Tisdag - startar med blå himmel, gnistrande snökristaller på taken och en riktigt galen träningsvärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar