Brinnande himlar

Jag trampar vatten.

Samma samma.

Ett vacuum som består av långsamma hundpromenader och kaffe.

Kroppen strejkar, hjärnan har gått in i nån slags slowmotion och hjärtat slår dubbelslag.

Ett blaskigt mellanmjölkstillstånd. Liksom .. varken eller.

Kerstin tar mej ut till glittrande hav och brinnande himlar.

Ett universum av saltstänk och eftertänksamhet.

Karga klippor som pockar på uppmärksamhet i kvällsljus.

Djuplila ljung som mot alla odds hittar jordmån för sina rötter.

Jag andas. Ut och in. Ett mantra. 

Fortsätter andas. Ut och in. 

Änglamoln tittar tittar ner och tröstar. Mina tankar klättrar upp och landar i en önskan om återseende.